Två tuffa tävlingar har avverkats! Ja i alla fall en för min del. Uppladdningen och träningen inför GGN och Kåsan gick kanon. Jag fick min 2012 250F tidigt så det fanns bra med tid för förberedelser. En hel del ändringar till nästa år gör att cykeln är grym att köra!
Jag testade cykeln lite ute på Gotland under torsdagen och allt fungerade bra. Skönt också att köra några hårda intervaller för att förbereda kroppen på vad som skulle komma. På fredagen kollade jag banan en del och det var väldigt torrt. Detta gjorde att jag förstod att det skulle bli mycket halt på alla kalkstenar eftersom dom då är halare än om det hade regnat! Jag laddade med pasta och tryckte i mig sista portionen strax innan middagen på fredag kvällen!
Tävlingsdagen var jag ute vid depån i god tid och la en sista koll på utrustning och cykeln. Jag gjorde en rejäl uppvärmning och åkte sedan ut till start. Ute på startplatsen kommer alltid den speciella GGN känslan innan starten! Jag kände mig dock trygg och känslan var bra. När vi hade sprungit fram och varmkörde cyklarna så kände jag mig mycket väl förberedd.
När startlamporna slog om till grönt så måste jag ha förivrat mig något och nuddat gasen. Cyklen som alltid startar perfekt när jag gör rätt gick inte igång förrän fjärde kicken!
När vi kom över första vägen var jag inte bland dom 100 första och det blev ett jobigt första varv.
Jag varvade som 7a första varvningen och fortsatte uppkörningen. Jag gjorde mitt första av två obligatoriska stopp redan på andra varvet vilket gjorde att jag halkade efter något igen. Jag hade svårt att hålla samma tempo som dom två förarna längst fram när dom drog upp tempot tillsammans. Efter mitt sista stopp så visste jag att förarna framför mig hade ett stopp kvar att göra.
Jag drog fullt dom sista varven och tog in väldigt mycket tid och på näst sista varvet gick jag upp som tvåa. Jag gick i mål ca 40 sekunder efter segraren och jag var faktiskt nöjd även om målet var att vinna. Min uppkörning var bra och jag var den starkaste i slutet av tävlingen.
Nu blev jag 2a för sjätte gången ute på ön och det verkar svårt att lyckas fullt ut på GGN men SKAM den som ger sig!!! Nästa år då ......!!!
Kåsan
Veckan efter blev jag något förkyld men det blev inte långvarigt.
Cykeln kändes väldigt lätt och fin, jag körde samma hoj som på GGN. Jag fick låna ett fantastiskt elsystem som klarade av att driva 4 xenon lampor! Jag kände mig återigen väl förberdd när jag stod på startlinjen på Kåsan i Hallsberg. Jag startade väldigt lugnt och stod upp hela tiden och körde lätt. Det var inte svårt att förstå att det skulle bli tufft race och att det skulle avgöras på natten.
Andra sträckan gick fint och jag var helt nöjd med cykel och körning. Mycket nydraget spår gjorde att jag bara stod upp på pinnarna och körde försiktigt. På slutet av sträckan i sistan mossen körde jag på en stubbe och for nästan av cykeln men landade med foten på dynan! Blev ett litet akrobatiskt nummer inför alla som stod i mossen. Sen hände det som absolut inte fick hända!
200 meter från målet på sträckan står jag upp och kör på treans växel när det bara smäller och jag slår över framlänges. Jag förstod att det var en stubbe som jag inte hade sett. Jag sprang fram till cyklen för att resa upp den men min vänstra arm bara hängde kraftlös utmed sidan! Jag lyfte nästan upp cyklen men fick ge mig för smärtan var enorm. Jag förstod att racet var över men kunde inte tro att det var sant. Jag fick fantastiskt hjälp ute i skogen och efter att ha tryckt på nödsändaren i min ryggväska så kom ytterligare hjälp. Det var första gången vi fick ha en gps sändare på oss under tävling. Det här är helrätt ur flera synpunkter. Dels för publiken som kan följa förarna bättre men mest ur säkerhetssynpunkt då man snabbt kan hitta en förare som har problem i skogen.
Det dröjde tyvärr innan ambulansen kom och när jag kom till sjukhuset i Örebro blev det röntgen. Det konstaterades att min axel var ur led bakåt och att den skulle läggas till rätta under narkos. Det tog lång tid innan jag fick komma till operations salen. Kl 20 var axeln i läge igen. 10 timmar var den ur och det gjorde väldigt ont hela tiden trots morfin.
Nu är det rehab som gäller men allt verkar gå bra och rörligheten blir bättre för varje dag. Vet inte när jag kör igen men det ska inte ta alltför lång tid. Jag kommer dock se till att vara stark och återställd innan det blir race igen!!
Känns fruktansvärt att tvingas bryta Kåsan och dessutom så tidigt. Man ska känna sig trött och slut i musklerna dagarna efteråt och när det inte blev så så mår jag dåligt! Kan låta rätt sjukt för många men så är det!
Det är bara att bryta ihop och komma igen!!
Anders |
