När jag nåddes av den tragiska nyheten om Mika Aholas bortgång kändes det helt ofattbart. Jag tänker på alla tävlingar vi kört tillsammans och fighter vi haft genom åren. Under två säsonger körde vi i samma team hos Husqvarna.
Vi har tränat mycket tillsammans i bla Spanien och Italien och haft många trevliga stunder även utanför enduron. Senast i våras tränade vi nästa generations lovande enduroförare från Sverige och Finland.
När jag skadade mig i Finland 2005 var det Mika som var först på plats och kunde larma ambulans. Det är jag honom evigt tacksam för.
Jag kommer minnas MIka som en förare som gick sina egna vägar för att nå sina mål, ständigt stöttad av sin fru Marika.
Mina tankar går idag till Marika och till Mikas familj.
Anders
´Life should not be a journey to the grave with the intention of arriving safely in a pretty and well preserved body, but rather to skid in broadside in a cloud of smoke, thoroughly used up, totally worn out, and loudly proclaiming "Wow! What a Ride!” ´
Hunter S. Thompson
|
